P2P-nätverk är en förkortning av det engelska uttrycket peer-to-peer-network. Med andra ord person till person. Det som skiljer detta nätverk mot andra är att någon ”hiarki” gällande klient och server inte finns.
Man brukar dela in P2P-nätverk i tre kategorier:
Generation 1 – Olagliga ex Napster
Grundidén med dessa nätverk var att bygga upp en server som tillhandahöll information utan att för den skull dela själva filen. Alla som var knutna till detta nätverk delade med sig av filer från sin dator. När någon gick till servern och sökte efter en fil så levererade servern svar var denna finns och hur man laddar hem den. På detta sätt genomfördes inte fildelning i den meningen att någon la ut filer på nätet. Det var på detta sätt som Napster var uppbyggt. Däremot har dessa servrar blivit olagliga vilket gjort antalet nätverk som är uppbyggda på detta sätt minskat drastiskt.
Generetion 2 – Dagens vanliga och lagliga
Dessa nätverk är inte lika anonyma som de ovan. Här går det relativt lätt att spåra vilka som använder tjänsten och vad de laddar upp/ner. Här finns inte någon server och därmed inte någon central lagring av information. Det finns däremot vissa fall då man använt sig av publika servar. Men då har det varit mycket svårt att lägga det juridiska ansvaret på dessa.
Generation 3 – Den osynliga vägen
Eftersom generation 1 blev olaglig och generation 2 inte tillräcklig anonym har det vuxit fram nätverk där det är näst intill omöjligt att spåra de som använder sig av tjänsten. Nätverket är uppbyggt på att informationen är krypterad och sedan skickas runt till ett flertal användare för att omöjliggöra det för spårning gällande vem som egentligen skickade filen. Med tanke på att dessa nätverk används av både organiserat kriminella och för att sprida barnpornografi höjs många röster för att denna väg till nätverkskommunikation även måste begränsas med lagar eller på annan väg.Om så sker dröjer det troligtvis inte länge förrän generation 4 är ute…
